beahero

Hey! Galet vad tiden går fort. Speciellt nu, precis innan vi slutar. Det är så himla mycket olika känslor jag känner när jag tänker på att lämna Bleketskolan, 9A1, vännerna. Känslor jag känner just nu: •Sorg-över att inte träffa dessa knäppa, underbara människor 5 dagar i veckan •Glädje-över dessa 3-10 åren som jag har fått dela med klassen •Saknad-som jag känner redan nu, även om vi inte har slutat riktigt än •Lättnad-över att Äntligen få komma här ifrån, börja i Göteborg •Frustration-över att vissa inte tar skolavslutningen på allvar, och de människor som inte fattar hur lite tid man egentligen har •Kärlek-till (nästan) alla på skolan. Speciellt, självklart, till klassen. •Tacksamhet-till alla lärare. Faktiskt. Jag är så himla glad över att jag fick just de lärare som jag fick. Alla har varit underbara, hjälpsamma, förstående, SUPERBRA! •Tomhet-att ändå lämna denna hemska, hatade och älskade ö. självklart inte för gott, men jag har ju ändå tillbringat hela mitt liv här. och nu till hösten kommer jag att försvinna. •Press-över betygen, nya skolan, nya klassen, framtiden, sommaren. Ja, allt. faktiskt. Det som jag berättade precis, jag tror faktiskt att de allra flesta känner på det viset. Blandade känslor är liksom vanligt i en sådan här situation. Nu tycker jag att vi går vidare! jag har faktiskt, helt ärligt, inte alls tänkt på det senaste. Bloggtorka-HEJ! Men detta beror nog mest på att min kära sladd till kameran FORTFARANDE är totalt borta! jag har tagit en del bilder som jag hade tänkt att lägga upp här, men när jag inte hittar deb fördömda sladden struntar jag i det. dumt tänkt, jag vet. Åh! det har hänt en grej som jag har glömt att tala om! I torsdags var jag hos tandläkaren, för att byta min knäppa tand (jag slog ut min nya riktiga tand när jag va runt 7 år, och se. dess har jag haft en plasttand) och tydligen har jag för mycket överbett. så i den här skenan som jag var bakom tänderna sitter där nu en stor plastgrej. och eftersom att jag verkligen inte är van vid så konstiga grejer i munnen, läspar jag nu något så hysteriskt. Ja, det är fruktansvärt, jag vet. Jag lovar, jag ska vara tillräckligt äcklig, och ta kort på det sp ni får se. men jag lovar, jag kommer att varna för "starka bilder" eller nått i den stilen... Nu ska jag sova. och jag måste ju passa på att tacka ANNA F för uppmuntran att blogga lite :) puss på dig <3